Åh min fina pojk tog en spontan tur hit så om en halvtimme bör han vara här. Som jag längtat! Äntligen får jag krama om min fina några dagar innan han ska hem på jobbsaker. Det är ganska jobbigt att hålla igång ett långdistansförhållande men jag tycker vi klarar det ganska bra. Jag har blivit starkare och han har börjat träffa nytt folk och vi litar på varandra. I början var det ju jobbigt att veta att den andra var på fest och inte hade tid för den andre(okej det kanske var värst för jonas). Men ja nu har vi vant oss. Ibland ses vi varannan vecka(händer typ aldrig) ibland inte ens en gång i månaden. Men vi pratar varje kväll innan vi somnar och dessutom lite efter skolan. Så det känns inte som det är så stort avstånd i alla fall. Nej det fungerar helt enkelt. Jobbigt men det går. Nästa år kommer ju kanske bli ännu svårare men vi kan klara det. Våra värsta bråk handlar nog enbart om jobb. Och det är inte ens bråk. Vi är nog ganska lättsamma människor av oss i alla fall mot varandra. Det är skönt!