Imorse fick trapalanda en ny ängel, världens finaste Brandy. Han började bli gammal och trött. 29 år blev gammle gubben! Han har lärt mig mycket i livet och lärde mig att man kommer långt om man är envis och har ett gott hjärta. Tänk vad vi har varit med om mycket tillsammans... Minns att du slängt av mig några gånger men saken var den,, du gjorde det för att du var lycklig inte för att du var arg. Du stannade alltid när jag ramlat av eller... så sprang du iväg som en vildhäst och gömde dig. Men, det var väldigt enkelt att finna dig igen. Man behövde bara leta efter högsta gräset så hittade man dig. Vi fick dig att våga bada! Helt otroligt. När jag började ta hand om dig fick jag bara gå ut och gå med dig. Men sakta men säkert så fick vi ett förhållande och fick igång dig så jag kunde börja rida. Det var då äventyren började. Jag tror mina benmuskler kommer från  dig. Haha du var inte alla gånger så snabb. Dock kunde du springa på ordentligt när du väl ville. Särskilt om du ville tävla mot Isa eller E.T.  Minns skräcken när du sjönk i vattnet/träsket i skogen. Den paniken slår all panik och skräck jag varit med om. Trodde jag skulle förlora dig då. Såg hur du gav upp... men jag vägrade ge upp så jag och Julia fick av dig sadeln. Såg hur dina ögon vaknade till och livsglädjen kom tillbaka. DU bara flög upp ur träsket då. Starkare och mer villig häst får man leta efter. Älskade du. Hoppas du får det bra med tjejerna i häst himlen. Många kramar till dig min vän!