Ja herregud vilka otroliga två veckor det har varit! Det började 31 Maj då vi åkte till Ayia Napa i Cypern/Turkiet. Det var en av de galnaste veckorna jag varit med om! Man var uppe tills solen gick upp och festade runt. Det allra bästa med napa var nog att just Soltorg hade ett hotell där alla bodde. Hur många var vi inte... typ 92-96 stycken! På samma hotell! Vi tog över hotellet och det var underbart! Vi vann massor utav tävlingar på grillfesten och ja.. det var galet. Resultatet av napa står i Teknomasen som min mamma inte vågar läsa haha. Herregud vilken checklista. Vi måste vara dumma i huvudet på riktigt. Att släppa lös hundra pluggisar i ett okänt land, med billig alkohol och inga läxor kan vara det sjukaste man kan göra!  Tyvärr kan jag inte riktigt förklara allt som hänt för det är för mycket att skriva ner. Ni får prata med mig i verkligheten om det. Dock är det svårt att beskriva med ord också... ett ord: GALET!

 

Själva studentveckan var riktigt trevlig, fest, fix med vagn och spendera en sista tid på soltorg. 

SJälvaste studentdagen.. oj. Har jag gråtit så mycket i mitt liv förut? Nej jag tror inte det. Ingen kille/kompis har fått mig att gråta så mycket som jag gjorde när jag lämnade Soltorg. Tänk er... 3 år. 3 underbara år med underbart folk och underbara lärare. Jag försöker föreställa mig hur jag ska hantera att inte åka tillbaka till soltorg i höst. Det går inte. När jag åker till jobbet på morgonen så får jag alltid för mig att jag ska till soltorg. Jag vill vara gråta när jag skriver detta. Nu gör jag det. åh... Flaket på studenten... Det var helt galet och underbart! två timmar av skrik, sång, dans, kärlek och dricka! Det var allt! Att kunna dela denna stund med sina kära klasskamrater var ju det bästa. Men när vagnen åkte till soltorg och det var slut. Då grät jag och vägrade kliva av. Jag skakade och jag ville verkligen inte säga hejdå till folk. Det var verkligen fruktansvärt. Att säga hejdå... kanske sista gången till vissa? Det är ju inte alla som kan komma varje gång på reunions och på fester... fy. I alla fall när jag väl tog mig ifrån kamraterna och vagnen så gick jag och Lina in på soltorg för sista gången. Att bara gå på toa var ett känsligt ämne i den stunden. 

 

Det sista jag gjorde var att säga åt Ronja Fryktberg att hon måste ta vara på dessa tre år och njuta trots allt slit. 

 

Soltorg. DU har varit som en familjemedlem, någon man har kunnat gråta tillsammans med, varit lycklig med och kännt en trygghet med. Du har hjälpt mig att hitta mig själv och fått mig att nå fantastiska resultat! Kan ni tänka er.... 21 MVG, 9 VG och 1 G. G:et räknas inte ens eftersom kursen var en utökad och gav inga poäng. Jag är helt galet förvånad att jag orkade hålla ut till det sista. 

 

Jag ska inte trötta ut er något mer nu. Hoppas alla ni som tar studenten nästa år njuter av det! Jag kommer hem från vilken stad jag nu än hamnar i och kikar på er! Och kära Soltorgare... bara för att man har gått ut så betyder det inte att man inte tillhör familjen längre. För som vi alla säger.  "En gång Soltorgare, Alltid Soltorgare".